Viskaleken !

Kommer ni ihåg när man var liten och lekte viskaleken? Man satt i en ring och en av oss skulle börja med att viska ett ord i den andres öra och sen skulle den viska vidare osv... Ah ni vet!
Till slut kunde det bli pannkaka av allt och ingenting var som det skulle...Och ordet som viskades först blev till något helt annat... Just det här händer faktiskt i vuxen ålder med!
Saker som ibörjan är så oskyldigt sagda blir det bara ett kaos utav, det blir plötsligt ett I-landsproblem som helt plötsligt inte går att lösa och det blir bara värre och värre utav det hela.
Ett jävla gissel minst sagt!

Som barn älskade man att leka den här leken men i vuxen ålder så är den jävligt skrämmande!
Att människor kan höra en sak och sen få den till en helt annan i slut ändan.
Jävligt mycket energi och jävligt mycket elände!
Det här är en tröttsam lek minst sagt.

Man skrattade så man kiknade av skratt när man var liten men idag blir man bara så jävla rosenrasande arg och besviken om man är förste man i leken som viskar och sen måste behöva förklara sig om så var det ifrån början inte ens sagt, inte ens menande sagt... Det har inte ens nämnts i något sammanhang.

Nej, jag betackar mig för den här leken och står gärna över den här omgången och leker något annat istället... Som tittut kanske, där man ser allt med egna ögon....