Malinakoden: Två år !

Går här och vankar och pysslar lite, plötsligt så slår det mig att två år har gått så snabbt!

Vet inte vart det kom ifrån? Kanske är det för att jag för "första" gången bor helt själv i en lägenhet jag själv har valt?!

Att det verkligen är två år sen jag stod där på vansinnetsbrant och genomgick en helvetisk separation ifrån Anton och samtidigt förlorade mormor. Det är faktiskt två år sen och mycket har hänt!

Jag känner att jag verkligen måste få skriva av mig.

Kan fortfarande tänka på hur livet kanske skulle ha sett ut om jag inte hade lämnat Anton?

Jag hade antagligen inte överlevt den svacka jag var i då om jag inte hade dragit.

Jag förstår inte hur en människa egentligen är gjord? Är man gjord för att klara det mesta?

Så som jag har mått i perioder så måste man ju det. Att livet ibland är förfärligt jobbigt så klarar man uppenbarligen sig igenom det helskinnad ändå.

Jag kan verkligen vara på botten ibland för att senare få precis allt är funka.

Dom jobbiga perioderna varken vill jag eller orkar jag städa, äta, duscha eller vara social

Jag vill bara sova då. Inte så konstigt med tanke på att man tror att det har gått över när man vaknar igen. Men likt förbannat så är det kvar! Man sätter i sig dom där jävla tabletterna för att tro att man ska bli lycklig. Jag blir det! Men sen när jag mår bra igen så slutar jag med dom. Varför vet jag inte? Egentligen så skulle jag behöva dom jämt för att inte hamna där igen!

Men smällen får jag ta då!

Jaa två år går verkligen snabbt.. Men jag vill inte göra om dom igen! :)

Kram och godnatt

Hittade förresten lite bilder..

Kolla mig och Ella..

Typ 16 år!