Ingelas blogg !

Jag var rörd när jag läste Ingelas blogg.. Om just separationsångest.
Jag håller med varenda ord hon skrev om det!
Jag vet ju själv.. Jag är svag för just alla dess slag av separationer. Jag kan ju knappt slänga en tröja i risk med att jag kanske saknar just den. Jobbigt sånt där!
Jag har lärt mig att inte fästa mig för mkt..Eller att öppna mig! Visa mina svagheter i livet.
I kapp med separationen ifrån Anton så lärde jag mig mycket.
Min hjärna fick då tåla det mesta.. Jag saknade lägenheten så jag höll på att dö..Ibland så saknade jag "VI"..Men nu i efterhand så var det bara separationsångesten som höll sig kvar där.
Det fattades ju någonting som hade vart mig så kär så länge.
Men som sagt, man möter nya människor och man får inte alltid behålla dom. Man måste nog bara inse det, hur svårt det än verkar!

Jag står här med Zasa som nu är 14 år.. Jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag måste börja tänka på henne.. Separationsångesten kommer snart att inbefinna sig här hemma.. Jag vill ha henne för alltid.. Alltid och alltid och alltid...Men jag får inte det! Jag vet det, men ignorerar det än så länge!
Jag har fått många fina år med denna ljuva hund.. Hon har vart med mig i vått och torrt..

Tjaaapp, man kanske ska ta och sluta gråta nu och fortsätta här hemma!

Hej svejs!